Mitt livs mest chockande beslut- En träningsfri vecka....
Det har nu gått cirka 8 veckor sedan jag fick seriösa problem med mitt ben. Drömmen om att salvor och liknande ska göra det bra och drömmen om att jag kommer kunna börja springa dagen därpå börjar dö ut. Jag har egentligen vetat hela tiden vad det är jag behöver göra-vila. Men jag fungerar inte som andra när det gäller att ta ansvar över träningen. Med sanna ord kan jag säga att jag skiter om min kropp tar skada, bara jag blir slim. Men nu har jag kommit till en period där jag inte längre kan ignorera smärtan. Det är ungefär som att springa med skavsår, det går ju inte. Och med tanke på hur otroligt mycket jag vill kunna börja springa igen har jag valt att ta mitt livs hårdaste och mest chockande beslut- EN TRÄNINGSFRI VECKA!
Det kanske låter som en sjukt töntig grej för er, men ni förstår nog inte vad det innebär för mig. Jag har inte haft två vilodagar på raken sen i slutet av sommarlovet då jag var sjuk, det är sant. Och nej, jag har inte varit sjuk sen dess förutom när jag hade vattensjukan, och sanningen är att jag är en idiot, för jag tränade då i alla fall, för att jag kom på mig själv med att bara ha hunnit träna tre gånger den veckan och det är inte tillåtet i min värld. Så nu försår ni kanske vad jag menar när jag säger att det kommer bli svårt. Och ni undrar säkert just vad som kommer bli så svårt, det är väll bara att va hemma och vila? Nej, det fungerar inte så. Jag ska vara ärlig och visa er vad det är som är svårt med att vila:
1. Jag är livrädd för att gå upp i vikt, sån är jag. Och träningen får mig att tro att jag kan hålla vikten bättre.
2. Mindre träning mindre mat. I min värld finns en viktig regel. Om man tränar mycket förbränner man mycket och kan därmed äta mer. Om man istället tränar mindre måste man äta mindre, vilket jag inte gillar alls.
3. Jag hatar rastlöshet. Och med tanke på hur mycket tid min träning tar upp så kommer jag få mycket tid över i veckan. Men istället för att se det som något dåligt ska jag lägga den på bra saker.
Men trots dessa grejer så tar jag tag i allt nu, bara för att jag verkligen vill bli bra och kunna börja springa igen. Det är inte alls säkert att jag blir bra på bara en vecka, men det kan ju inte bli sämre iaf. Kommer dock fortsätta med pilatesträningen eftersom den inte påfrestar mitt ben.
Slutligen så hoppas jag på att det finns morötter i skolan denna vecka, för det är ungefär vad jag planerar att leva på hehe.. Ne men seriöst, när jag gör en sån här stor grej kan jag faktiskt inte påverka att mitt samvete inte klarar av att äta som en normal människa. Det är ju ett stort steg att bara kunna vila tkr jag, så va lite stolta över mig nu va :)
Det kanske låter som en sjukt töntig grej för er, men ni förstår nog inte vad det innebär för mig. Jag har inte haft två vilodagar på raken sen i slutet av sommarlovet då jag var sjuk, det är sant. Och nej, jag har inte varit sjuk sen dess förutom när jag hade vattensjukan, och sanningen är att jag är en idiot, för jag tränade då i alla fall, för att jag kom på mig själv med att bara ha hunnit träna tre gånger den veckan och det är inte tillåtet i min värld. Så nu försår ni kanske vad jag menar när jag säger att det kommer bli svårt. Och ni undrar säkert just vad som kommer bli så svårt, det är väll bara att va hemma och vila? Nej, det fungerar inte så. Jag ska vara ärlig och visa er vad det är som är svårt med att vila:
1. Jag är livrädd för att gå upp i vikt, sån är jag. Och träningen får mig att tro att jag kan hålla vikten bättre.
2. Mindre träning mindre mat. I min värld finns en viktig regel. Om man tränar mycket förbränner man mycket och kan därmed äta mer. Om man istället tränar mindre måste man äta mindre, vilket jag inte gillar alls.
3. Jag hatar rastlöshet. Och med tanke på hur mycket tid min träning tar upp så kommer jag få mycket tid över i veckan. Men istället för att se det som något dåligt ska jag lägga den på bra saker.
Men trots dessa grejer så tar jag tag i allt nu, bara för att jag verkligen vill bli bra och kunna börja springa igen. Det är inte alls säkert att jag blir bra på bara en vecka, men det kan ju inte bli sämre iaf. Kommer dock fortsätta med pilatesträningen eftersom den inte påfrestar mitt ben.
Slutligen så hoppas jag på att det finns morötter i skolan denna vecka, för det är ungefär vad jag planerar att leva på hehe.. Ne men seriöst, när jag gör en sån här stor grej kan jag faktiskt inte påverka att mitt samvete inte klarar av att äta som en normal människa. Det är ju ett stort steg att bara kunna vila tkr jag, så va lite stolta över mig nu va :)
Kommentarer
Trackback
