ett litet bryt

Trevlig lördagkväll! God mat och trevligt sällskap av Jennifers familj :)

Jag mår verkligen bra av det liv jag lever nu. Inga speciella dieter, tar träningen som den kommer och bryr mig inte speciellt mkt. Men ikväll fick jag faktiskt ett litet bryt. Satt och pratade med mamma och pappa. Jag började tänka på hur mkt jag faktiskt tränar och kämpar för att bli smalare. Nu är det väll inte så mkt men förut va det ju sjukt. Och egentligen gör jag det ju bara för att funka psykiskt. För det händer inte ett jävla skit med min kropp. Jag lovar att jag hade sätt likadan ut även om jag hade svullat hela året och inte tränat en minut. Det psykar mig! Jag tränar helt enkelt för att jag "tror" att jag blir smalare av det. Och om jag slutar kommer jag "tro" att jag blir tjockare. Men jag kommer nog antagligen alltid se ut som jag gör. Jag pratar sällan om sånthär med mamma och pappa eftersom det är "ett förbjudet samtalsämne" i vår släckt eftersom dom flesta har mer eller mindre problem med att vara viktfixerade och anorektiker och liknande. Det märks tydligt att när man börjar dra något inom ämnet blir det oro och seriöst snack. Så man försöker oftast undvika att prata om det. Men ibland måste man.
Det går ju upp och ner. Men jag tycker oftast inte att jag är tjock, men verkligen inte smal heller. Jag kan inte hjälpa vad jag ser. Men det är pressen jag tycker är jobbig.. Att jag alltid har varit smal som en sticka och nu måste jag fortsätta att leva upp till det. Jag skapar ju den pressen själv egentligen. Folk skulle ju förhoppningsvis inte sluta umgås med mig om jag gick upp några kilo.
En annan sak jag får flipp på är hur jävla smal folk är nu för tiden. Eller är det bara jag som ser det? Folk som inte tränar, svullar på heltid och sen blir dom "naturligt smala". Hur fan går det till?!
Okej jag ska sluta fundera nu. Det är sommar och jag ska må bra! Jag ska tänka på hur bra jag mår av att inte bry mig. Och jag ska försöka sänka pressen på mig att va smal som en sticka. Saker och ting förändras med åldern. Man kan ju inte va en unge förevigt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0